Kevin började med feber på fredag, på söndagen hade det gått 3 dagar och det blev bara värre. Så vi åkte till jourcentralen och där fick han kåvepenin 3 ggr per dag för ensidig öroninflammation och halsfluss. Toppen tänkte vi och åkte och hämtade penicillinet, nu skulle han ju pigga på sig. Vi får i han medicinen på kvällen även fast det var svårt. Samma kväll åker Erik till Norge och jobbar så jag blir kvar med barnen. Senare på kvällen fick jag knacka på hos grannen för alvedon, Kevin frossade som en tok!!!

Måndag: Jag lämnar tjejerna på dagis och Kevin är hemma med mig. Vi äter frukost och så ska jag få ner det där penicillinet. Jag trycker ihop kinderna och för in sprutan långt ner i kinden och får kanske i ungefär hälften, resten spottar han ut. Tar väl en klunk av kaffet sen har han lagt en pizza i min frukost. Jaha... Nu då? Aja, försöker till eftermiddan och det gick inte då heller och då låg jag över honom. 

På kvällen ligger han bara i soffan och tittar in i soffryggen. Penicillinet skräktes han upp och så även alvedonen. Så jag ropar på honom, han lyfter ögonen och sedan rullar dom bakåt. Jag ringer 1177 som säger att jag ska åka sjukresa med mina 3 barn till jourcentralen.. Jag tänkte att jag avvaktar nog istället, men under tiden jag pratar med henne blir han blå på händer och fötter och har en andningsfrekvens på 54. Så hon råder mig att ringa 112. Vilket jag gjorde. 

Det kom 4 ambulanspersonal indundrandes efter ca 5 minuter. Kevin piggade på sig en aning, men de tog ändå med honom. Tjejerna fick gå in till grannarna! Fina grannar som ställer upp så! Å fina Emma och Daniel som ställde upp!

Väl på östra är det ett mindre kaos. Alla var såklart sjuka och Kevin var inte sjukast. Så 9 timmar satt vi där innan vi fick träffa doktorn som först inte såg något i öron och hals som jourcentralen gjorde men efter att hon sett att sänkan låg på 76 så hade han tydlugen det ändå så hob skrev ut ett annat penicillin, ery-max? Kanske de hette. Det var en mindre mängd och skulle smaka godare... Hm... Okej...

Tisdag: vi får inte i honom det men kämpar på hemma... Han blir bara sämre och sämre. 

Onsdag: vi åker ner till östra på morgonen efter vi lämnat flickorna och får träffa läkare inom någon timme och han ordinerar lungröntgen och ny sänka.  Lungröntgen visr lunginflammation och sänkan visar 121, ett dygn senare. 

Han skriver ut amimox, ännu ett till penicillin. För det skulle smaka godare. Jag försökte även förklara att jag kan hälla saft i den där medicinsprutan och han tar det inte, han har både JÄVLIGT ont i halsen och tycker de smakar skit. Så sköterskorna ska lära mig hur man ger penicillinet. Vi är då 3 st som håller fast Kevin och får i honom hälften. Ingen större lycka där trots att "proffsen" skulle göra det. Läkaren säger får ni inte i honom näsa dos får ni komma tillbaka så får vi lägga in honom över natten å ge AB intravenöst. Fine!

Jag ber Erik köra mig till mamma å pappa för att det är närmre till öStra och för att jag visste att vi skulle få åka in igen. 600kr hade vi lagt på penicillin för att alla hade godare å bättre penicilliner än den andre. 

Onsdag kväll: vi får inte i honom det, penicillinet. Som om jag inte visste det då... Så pappa kör in mig å Kevin å mamma. När vi kommer fram är det ett mindre kaos igen. Vi tar en nummerlapp och efter ett tag får vi komma in och en sköterska gör kontrollerna. Han är fin i saturation och febern är under kontroll, dock ligger han bara i mammas famn. Orkar inte så mycket. Han har även under dessa dagarna druckit väldigt dåligt och nu även kissat en liten kiss på ett dygn. Så sköterskan tar oss till nästa väntrum och då ställer jag frågan, ska vi nu få sitta i kö hela långa natten igen??? "Doktorn kommer till er alldeles strax.." Sen går hon. De skulle han väl inte göra?! Så jag börjar bli irriterad, pappa också. Vi går till sköterskornas expedition och frågar vad som händer, förklarar läget och de säger att vifår vänta. Jag ber dom läsa journalen för där står det ju vad vi kommit överrens om tidigare på dagen. Nej! De påstår att de inte kommer in i journalen och det den läkaren lovat är inte inskrivet bara dikterat. Då kommer den mest nonchalanta sköterskan fram till mig och säger "många föräldrar har svårt att få i sina barn penicillin, vi kan lära dig och hjälpa dig ikväll". Då brast det, VAD FAN HJÄLPER DET MIG IMORGON DÅ? Ska jag åka fram å tillbaka? Pappa skrek något också. Till slut ber vi om journalerna och säger att vi åker till barn på Borås. Då får vi prata med läkaren efter mycket mer tjaffs som egentligen bara är väldigt luddigt för mig och nästan glömt. Då lägger han in oss på avdelning. Kevin bryr sig inte när dom sätter nålen, FÖR ATT HAN ÄR FÖR SLÖ. Så han får dropp å AB intravenöst över natten och dagen efter är han sig lik igen och kan ta sprutan med penicillin i för att svullnaden i halsen lagt sig.

Vad jag vill komma med detta är att det är hemskt att personalen blir så avtrubbad efter ett tag att de inte kan se allvaret innan det blir livshotande. Kevin var långt ifrån livshotande, men han var frultansvärt långt ifrån sitt vanliga jag. Jag stod på mig. Det finns dom som inte gör det, eller inte orkar, å det är ju dom barnen man läser om i tidningen som blev hemskickade och dog. Stå på er för guds skull!!! 

Detta skrev jag även för att minnas hur detta gick till. 

Japp, Erik är tillbaka i Sverige. Arbetslös..Men det är strunt samma för jag har hjälp av honom. Vi hade det så här i ca 10 veckor. En pendlande pappa, två gråtande barn. Näe man har inte hjärta till det. Så nu är han hemma och söker jobb igen. Känns skönt för nu kan jag jobba heltid och oregelbundna tider. 

 

Så!

Jag har fått ett vik till september på sjukhuset. På medicinavdelning inriktning hjärta/lungor! Det är så sjukt spännande, samtidigt som det skrämmer mig för det är så mycket att hålla reda på. Man är ensam uska på minst 8 patienter, även fast man har hjälpa av de andra uskorna så är dom mitt och ssk´s ansvar. Men bara jag kommer in i det så kommer jag känna mig tryggare. Jag är även på boendet litegrann nu innan vikariatet börjar. och där stormtrivs jag. Det är ett annat tempo än på sjukhuset, dock trivs jag jättebra på sjukhuset med! Personalen är helt underbar, det är bara arbetsuppgifterna som skrämmer mig lite men det är en utmaning och det är de jag behöver! 

 

Overnout.. Mami

* Erik är tillbaks i Sverige

*Jag har fått jobb till september

* Kevin har varit ruskigt sjuk men är på banan igen.

* Linnea kan cykla!

* Lilla Olivia vännen har drabbats av trotsmonstret 3 år. 

* Fått gjort om i lägenheten.

Kommer uppdatera mera men nu ska jag sova! Ska jobba imorgon, ett kort pass! Hääärligt

Overnouut. Mami