Dagen har varit kaos. Mysigt kaos. På något konstigt sätt. Alltås närman har barn så får man lära sig att planeringen inte håller. Speciellt när man har TVÅ barn. Det ärliksom två barn som skall ha torra blöjor, rena ansikten, varma kläder, skor, vantar, mössa. Det tar sin lilla tid. Sen så lägger vi på en sak till, trotsig tvååring. Jag har lärt mig att inte bli hysterisk. På insidan är jag hysterisk men måste utstråla ett lugn. Varför? Jo för att annars blir mina barn också hysteriska och då är hela dagen hysterisk. Det går ju inte precis. Därför utrsålar jag lugn för att det skall bli en lugn dag. Sedan är stress något man får lära sig att hyantera. Missar man bussen ÄR det inte hela världen när man har bvarnen med sig. Går en buss halv sju. Så börjar jag klä barnen kl sex. vi är då ute tio över å börjar  gå ner till bussen vid kvart över. nog om det. Vi har haft en mysig dag hos min fina vän å hennes barn. En "gammal" kollega till oss var också där. Jättemysigt. Linnéa tyckte det var skoj. Å jag kan väl ungefär säga att det var värt all hysteri och stress för att få komma ut å träffa min fina vän.

Jag sitetr inte å bloggar nu men har gjort ett förinställt inlägg...

Idag fyller min far, morfar till flickorna år. Det firades med ett litet överraskningspartaj. Mycket mycket trevligt. På lördag e de dop. Å partaj då med tror jag.

Ja, den här debatten som Victora- mamma till William har startat har satt spår i många småbarnsföräldrar. Länkar till bloggen så får vi se om ni oxå får en liten klump i halsen. http://mittlivv.blogg.se/2011/march/utkast-mars-9-2011-1.html#comment

Lovar att ta kort på det ikväll å lägga upp...Blev lite misslyckat här med bloggningen men vad jag vet så gör det inget.

Ja lite senare under dagen skall jag lägga upp en bild på en tesked som jag stört mig lite på i ett par månader nu. Å historien bakom det. Skall bli roligt. Bara jag hittar skeden.

Jag har befunnit mig i magsjukeland. Semester på riktigt kan man påstå. Helt ärligt...Jag har legat i sovrummet. Har hemsk fobi för spyor/kräkningar/pizzor ja bestäm själva. Å fobi är inte likadans som äckligt. Jag verkligen hatar det. Jag klarar inte av att se någon annan lägga in pizza utan att själv göra det. Så har isolerat mig. Å absolut inte för att inte bli smittad. Nej. Utan för att jag inte klarar det helt enkelt. Så fick vi sagt det.

Vi har haft en fantastisk helg i Stockholm. Bara Linnéa å jag!!! Hos min moster. Jag tror uinte det hade kunnat bli bättre...Linnéa hade lite feber på fredagen men det var över till lördagen. Så det rörde mig inte i ryggen. Vi hade så trevligt alla dagarna. På lördan var var i ett köpcentrum som hade Stadium Outlet. Där fyndade jag ett par pumpaskor till Linnéa för 200:- Helt underbart. Samma ställe som jag fyndade ett par addidas skor förra året till henne. Sedan köpte jag likadana skor till Wille & Oliven. Det var en riktig skohelg! Jätteskönt :)

---

Söndagen kom å vi skulle åka hem. Jag hade packat det mesta dagen innan eftersom vi klev upp halv sex å bussen gick halv sju. Jag hade packat allt in i minsta detalj, trodde jag. Men det var inget jag brydde mig om förrän lite senare. Alla kläder, leksaker, kritor, papper, ja inte ens en strumpa blev glömd tror jag...Vi satt på bussen på väg mot centralen. Vi hade garderat oss med en timme innan så vi skulle vara där 1 ½ h innan tåget gick för å ta en frukostfika. Prima tänker jag. Fem minuter på bussen å jag får en klump i magen. Fick jag verkligen inte med mig allt? Jag vänder mig till min moster å säger att jag glömt tågbiljetterna hemma. Hennes min är ungefär "Säg att du skämtar med mig, hon måste skämta". Nej jag skämtade inte. Vi fick gå av bussen. Ringde en taxi sa att vi stod på en busshållsplats. Tiden var knapp. MEn vi fick åka hem till lägenheten å hämta dom. Sedan klev vi på bussen igen. Så vi kom till centralen i tid. Vi trodde vi hade en kvart på oss, men jag hade ju inte ens läst när tåget gick så vi hade hela 35 min på oss. Vi han till och med pissa!!! Haha! Sedan har vi varit sjuka sen vi kom hem därav uppdateringen...

 

 

---

 

Ja nu har vi vaknat upp i Stockholm. Resan jag bättre än förväntat. Linnéa var fruktansvärt duktig å trött också för den delen men ingen sömn alls på tåget. Det var när vi gått av å hhon fick sitta i sin vagn somhon somnade, lilla tjejen! Idag ska vi in till det lilla centrumet här. Blir mysigt.

Ja just det! När vi kom hem till min moster igår så stod Linnéa i hallen (som för övrigt är jättevan vid djur) "Vooovveeeen?? Mjaaauuuuuuu??? Niiiiineeeen?" Hihi men det finns inga djur här. Lite roligt.

Linnéa är så rolig för säger hon något vill hon att jag upprepar det för att hon helt säkert ska veta att jag förstått vad hon säger. Så nyss sa hon tåååget, å jag svarade med tåååååget. Sedan sa hon uss. Jag trodde hon menade muuuus så jag se det...Snabb som attan är hon att svara med neeeeejjjjjjj buss! Hur kunde jag vara så korad som inte kom ihåg det?


Over n out. Mami

Så hade det nog blivit att Linnéa ska lyssna på mig. Bara mig & Erik. Hon trotsar. Rakt upp i ansiktet vrider hon sitt lilla flabb när man skäller på henne. Typ Like I care????? Det är skillnad på när en 8-månaders bebis inte vill sova. För dom förstår inte så mycket. Men en tvååring FÖRSTÅR EXAKT VAD JAG SÄGER. MEn skiter i det å skrattar mig upp i ansiktet. Jag har Oliven också. Kan inte ligga med Linnéa i en timme för att hon skall sova middag. Det går inte. Varför? Jo för att då tappar Oliven rösten av allt skrikande. Tio minuter kan jag mä. Men inte en timme. Jag får panik. Det ser ut som ett bombnedslag. Jag blir tokig. Men antar att det är trots. Får intala mig själv att det inte är jag som är värdelös även fast det känns så. Åker till stockholm med trotsungen imorgon. Undra hur det skall gå. Antingen kommer vi mysa till max, eller så kommer vi vara ovänner hela helgen å längta hem båda två. Ja, just nu är jag deppig. Finns ingenting jag kan göra. Å när vi ligger där i sängen så ligger hon å ropar pappa. För pappa kan nämligen natta henne. JA det kan han. Det tar max 15 min. Så sover hon. Jag håller på i en timme å hon sover inte ens. Jag behövde skriva av mig. Har lipat i luren både med Erik å mamma. Mamma sa att jag ska dricka kaffe. och OM jag ska? Ska svepa en hel kanna å se om jag fortfarande är lika djävulsk som kycklingen jag gjorde häromdagen. Men nej jag är inte bitter för att jag har en trotsunge. Alla andra kan gå in till sovrummet med sitt barn. Bädda ner det och gå ut. Släcka lampan också. Jag måste ligga med mitt barn i över en timme. Varför kan hon inte göra som alla andra barn? Har alla dnra barn inte riktigt kommit in i den trotsen som Linnéa har? Vart tog min gosiga tjej vägen? Vi körde 5 minuters metoden med henne när hon var liten. Det fungerade perfekt. Tills hon fick en egen säng utan spjälor. Vi flyttade nog ut henne från spjälsängen alldeles för tidigt. Alldeles för tidigt. å vems fel är det? jo, Sanna å Eriks fel. BRa jobbat duktiga föräldrar. Nu funderar jag på om jag ens ska publicera inlägget. Känns som att jag får alla å må dåligt efter det här. Jag är glad att jag har bloggen. Så jag kan få skriva av mig å lugna ner mig lite... Å jag älskar självklart mina barn, båda två. Självklart. MEn jag blir bitter när Linnéa är inne i sina trotsperioder. Hon hade någon innan jul där, men det var väl bara ett smakprov vad som skulle komma i februari antar jag. Hon e skit trött. Oliven somnade av utmattning hon också. Snälla Linnéa sov. Älskar DIG så fruktansvärt mycket. Blir bara så ledsen. Jag blir det. Men antar att det är så här att vara småbarnsmorsa. Dessutom två små barn. En som inte förstår ännu å en som förstår men inte bryr sig. JAg tror att alla föräldrar bryter ihop någon gång. Faktiskt. Jag får trösta mig med det. Hua. Lång inlägg. Puh. Nu ska jag göra kaffe. Ska tjuvsmaka på kanelgifflarna också. Bara för att jag är värd det. ÄR helt slut i huvudet, själv å kropp. Phuuu....

---

Älskar Er mina fina flickor, Linnéa & Olivia

---

Linnéa är rolig hon. Pratade med Emma i telefon. Och så säger vi hejdå å allting. Så hör Jag Nea säga Härmapa. Jag frågade henne Härmapa? Då svarar hon Meema Pangapa. Det är så hon säger härmapa-pangapa. Vet inte varför hon tycker att hon är en härmapa men tydligen så är hon det.

Oliven OCH Nea har feber. Kan det bli roligarE? Jag är tjock i halsen. Skoj skoj skoj. Nea får stanna hemma denna veckan tror jag. VÅgar inte riskera sjukdomar när vi skaiväg på torsdag!

Igår fick jag order om att städa Linnéas rum. Mamma Nea städa! Så pep hon in i sitt rum. Det var inte ens rörigt men pedant som hon är, klarar hon inte av det. Jag sa till henne att Nea kan städa själv. Nej mamma Nea städa. Oom Mamma! (kom). Så det vr ju bara att sätta igång. Sen busade hon å lekte själv där inne.

Erik var å shoppade igår på H&M. Han fick massa presentkort där när han fyllde år å hade sprat något sen i julas. Han köpte massa fina saker, men en sak som han är särskilt nöjd med är sina kallingar. Det är nämligen inte vilka kallingar som helst. Utan det är STAR WARS kallingar. Så hett tycker jag. Not. Det är ju som att ha självaste Darth Vader hemma. Å tror säkert att han känner sig lika cool som honom också.

Båda mina barn har varit kräkbarn. Rätt roligt. Näe inte alls faktiskt. Kläder överallt med spyor, dubbelt så mycket tvätt, dubbelt så mycket jobb. Ja ni förstår. Men idag inträffade en rolig grejj. När Jag hörde att Nea vaknat gick vi in till dom å jag la Oliven bredvid Erik i Neas säng. Oliven greppar ett stadigt tag om Neas gosedjur Bambi (som förövrigt var Olivens från början)Hon suger å suger på bambi. Nea ser detta å tar tag i bambi å i samma veva spyr Oliven. Så jag säger oj hon spydde. Linnéa känner då på sin bambi som är dränkt i dreggel. Hon får panik å skriker PÅ BAMBI!!!!!!! Vi förklarade för henne att bambi inte var dränkt i spy...Sedan greppar Nea tag i sin snuttefilt som Oliven faktiskt fått tag i och torkat sin spya. Linnéa säger spytt, å jag säger nej. Men innan hon jag hunnit säga nej rakt av så kväljer Nea. Hon är som mig, stackars barn, å jag är som min pappa, stackars mig. Spyfobi. Bebiskräk klarar jag för det kommer hela tiden.

Jag vaknade med brännsår på armen å det gör mycket mer förbannat ont än igår. Jag brände mig på armbågen. I en rutchkana. Linnéa skadade sig inte en enda gång. Jo när hon krockade med Klara. Men inte fasen gnällde hon länge över det. Jag har snart gnällt i ett dygn. Det är skillnaden på barn & vuxna. Dom gnäller inte, det gör vuxna.

---

Just nu är det bara jag och Oliven uppe. Oliven hade föreställning inatt å jag och Erik var slut. Jag fick sova ut, han sover midda med Nea. Å jag tycker att Oliven skall vara tyst för dom behöver sova. Men hon läser en bok, rabblar något om en gris å tjuter som en stucken gris. Sedan säger hon något om en kanin å skuttar med benen. Intelligent unge? Det kan man mildt påstå.

---

Där har vi varit idag. Första gången jag är där, andra gången för Nea. Å jag tyckte det var skitkul. Linnéa också förstås. Jag ramlade. Mamma Sanna gör kullerbyttor ner i krokodilen. Linnéa asgarva som hamnar över mig å resten av barnen klättrar förbi oss. Bara att bita i det sura äpplet å göra ett nytt försök. Då funkade det. I det hela så var det en toppendag verkligen!!! Måste göras om!

Jag blir bara mer å mer stolt över min lilla tjej, Linnéa. Hon satt å läste en bok alldeles själv på Olivias lilla täcke. Å utifrån bilderna så pratade hon. Hej då bebes pappa! Hejdå bebes mamma. Hej vovveeen! Jag blev tårögd. För om man bara studerar barnen så inser man hur mycket dom lär sig på 2 år. Hon har lärt sig så himla mycket så fort. Å jag tror att man lär sig saker lite fortare när man får ett lillasyskon tätare. För man är tvungen att bli "stor" även fast man inte är stor om ni förstår mig rätt. Å jag tror inte att barnet tar skada av att få ett syskon tätt. Dom kommer ha sån nytta av varandra när de bara blir 2 & 4 år. Det är verkligen spännande att vara mamma till två så fina flickor. Jag kommer lära dom så mycket, och samtidigt som jag lär dom så lär jag mig själv väldigt mycket. Det är något man lär sig när man får småbarn. tålamod. Sitt tålamod utsätts för prövningar hela dagarna. Å man får aldrig tappa tålamodet, ALDRIG. Å det är väl det som skrämmer mig mest, att de föräldrarna som slår sina barn, det är dom som tappar tålamodet. Å det kan bero på missbruk, beroende, psykiska störningar m.m....Å det är ju fruktansvärt synd att ett barn skall behöva lida för det.

Är det bara jag? Men när jag tittar ut får jag vårkänslor, det liksom kniper ihop sig lite i magen. Jag längtar så otroligt, å solen lyser. Det ärinte överdrivet mycket snö ute så jag mår prima när solen skiner. Dessutom körs gyllene tider på spotify. Det är vår/sommar. Ja jag längtar. Otroligt mycket.

Linnéa kan räkna. Det liksom bara kom från ingenstans. Det började upp till sju för någon månad sedan. Nu räknar hon till femton, nästan mer än vad jag kan. Fast hon hoppar över lite. Ett, två, fyra, fem, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton. Mycket stolt mamma är jag. Men vilken mamma är inte stolt över sina barn? Just det.