Om jag fick önska vad jag ville.
Så hade det nog blivit att Linnéa ska lyssna på mig. Bara mig & Erik. Hon trotsar. Rakt upp i ansiktet vrider hon sitt lilla flabb när man skäller på henne. Typ Like I care????? Det är skillnad på när en 8-månaders bebis inte vill sova. För dom förstår inte så mycket. Men en tvååring FÖRSTÅR EXAKT VAD JAG SÄGER. MEn skiter i det å skrattar mig upp i ansiktet. Jag har Oliven också. Kan inte ligga med Linnéa i en timme för att hon skall sova middag. Det går inte. Varför? Jo för att då tappar Oliven rösten av allt skrikande. Tio minuter kan jag mä. Men inte en timme. Jag får panik. Det ser ut som ett bombnedslag. Jag blir tokig. Men antar att det är trots. Får intala mig själv att det inte är jag som är värdelös även fast det känns så. Åker till stockholm med trotsungen imorgon. Undra hur det skall gå. Antingen kommer vi mysa till max, eller så kommer vi vara ovänner hela helgen å längta hem båda två. Ja, just nu är jag deppig. Finns ingenting jag kan göra. Å när vi ligger där i sängen så ligger hon å ropar pappa. För pappa kan nämligen natta henne. JA det kan han. Det tar max 15 min. Så sover hon. Jag håller på i en timme å hon sover inte ens. Jag behövde skriva av mig. Har lipat i luren både med Erik å mamma. Mamma sa att jag ska dricka kaffe. och OM jag ska? Ska svepa en hel kanna å se om jag fortfarande är lika djävulsk som kycklingen jag gjorde häromdagen. Men nej jag är inte bitter för att jag har en trotsunge. Alla andra kan gå in till sovrummet med sitt barn. Bädda ner det och gå ut. Släcka lampan också. Jag måste ligga med mitt barn i över en timme. Varför kan hon inte göra som alla andra barn? Har alla dnra barn inte riktigt kommit in i den trotsen som Linnéa har? Vart tog min gosiga tjej vägen? Vi körde 5 minuters metoden med henne när hon var liten. Det fungerade perfekt. Tills hon fick en egen säng utan spjälor. Vi flyttade nog ut henne från spjälsängen alldeles för tidigt. Alldeles för tidigt. å vems fel är det? jo, Sanna å Eriks fel. BRa jobbat duktiga föräldrar. Nu funderar jag på om jag ens ska publicera inlägget. Känns som att jag får alla å må dåligt efter det här. Jag är glad att jag har bloggen. Så jag kan få skriva av mig å lugna ner mig lite... Å jag älskar självklart mina barn, båda två. Självklart. MEn jag blir bitter när Linnéa är inne i sina trotsperioder. Hon hade någon innan jul där, men det var väl bara ett smakprov vad som skulle komma i februari antar jag. Hon e skit trött. Oliven somnade av utmattning hon också. Snälla Linnéa sov. Älskar DIG så fruktansvärt mycket. Blir bara så ledsen. Jag blir det. Men antar att det är så här att vara småbarnsmorsa. Dessutom två små barn. En som inte förstår ännu å en som förstår men inte bryr sig. JAg tror att alla föräldrar bryter ihop någon gång. Faktiskt. Jag får trösta mig med det. Hua. Lång inlägg. Puh. Nu ska jag göra kaffe. Ska tjuvsmaka på kanelgifflarna också. Bara för att jag är värd det. ÄR helt slut i huvudet, själv å kropp. Phuuu....
Älskar Er mina fina flickor, Linnéa & Olivia
Kommentarer
Trackback
