mpbliv

Linnéa har gått på dagis sedan hon var 1 år. För att då var det dags att börja jobba. Jag tyckte det var skönt att få komma ut och träffa folk. Få egna rutiner, få ett avstånd till hemmet. Med den lönen jag hade på det dåvarande arbetet hade vi inte råd till att Erik skulle vara pappaledig heller. Och förskolan var ett alternativ. Ett mycket bra alternativ vill säga. Linnéa utvecklas otroligt mycket och man börjar redan märka att hon är en egen liten individ. Och hon märker att alla barn inte heller är lika. När jag blev gravid så arbetade jag fortfarande. Sedan blev jag sjukskriven. Då fick hon var på dagis heltid. För att jag hade för mycket sammandragningar, läkaren kallade det "Hotande förtidsbörd. Så fram till den dagen som Oliven kom gick hon heltid. Sen gick hon förresten ytterligare heltid i två månader. För jag behövde amma, sova, gosa och sköta hemmet. Sedan blev hon 15h barn. Jag är "BARA" mammaledig, inget annat. Men i våran familj trivs vi med att ha det så här. Vi har det bra så här, Erik har det bra, Oliven har det bra, jag har det bra MEN FRAMFÖRALLT Linnéa har det SUPERbra. Jag är en bra mamma sitter jag och intalar mig. Jag är en bra mamma för att jag älskar mina barn, för att jag är en pigg och glad mamma som orkar leka med mina barn. Jag är ingen mamma som är trött för att jag får sova max 6h/ natt med matning emellan, just FÖR ATT JAG FÅR SOVA NÄR LINNEA ÄR PÅ DAGIS DE FEMTON TIMMARNA I VECKAN. Jag sover inte femton timmar i veckan, utan jag myser med Oliven och gör annat så som tvätta m.m.