De känns som han alltid varit här..
Trots att Kevin bara är lite mer änett dygn känns de som att han varit här föralltid. Nu ligger han inte i mig utan jämte mig istället. Känns helt magiskt. Det är en sjuk känsla att bära ett barn, att längta, att oroa sig, att få växa och att få föda fram det finaste på denna planet. Helt otroligt. Den här förlossning följde jag kroppens signaler till fullo och det kändes konstigt vilken kraft kroppen har egentligen. Imorgon blir det städ och tvätt. Kanske någonpremiärtur med barnvagnen. Får se vad vi känner för.
-
Något som är konstigt är att jag inte har ont i underlivet? Lite öm men absolut inte ont? Kan sätta mig utan bekymmer. Eftervärkar har jag däremot och medicinerar mot det. Går över snart. Kommer förlossningsberättelse så småningom!
-
Overnout. Mami
