Lilla prinsen så du skräms.
Jag vet egentligen inte vart jag skall börja, är nog lite i chock fortfarande. Allt var precis som vanligt, Kevin har till och med börjat bli bättre. Vi gick och hämtade flickorna och skulle gå på spårvagnen, precis när vi kommer på tittar jag ner på Kevin och jar är blek. Jag tittar närmre och han är riktigt grå, läpparna är gråa och jag får panik och ruskar om honom och bröstkorgen höjer sig och färgen kmr tillbaka. Jag blev livrädd och ringde 1177 men det var 14 min kö så det kändes för lång tid att vänta. Ringde 112 och de bad mig ta upp honom för att försöka få honom att vakna och det tog sin lilla tid men nu var han vaken, andades och hade en fin färg. Jag ville till barnakuten men 112 ville inte skicka en ambulans när han var som vanligt igen. Men de sa att vi skulle gå till vårdcentralen. Hade jag inte varit så skakig hade jag säkert ifrågasatt det. På vårdcentralen sa dr att de var något tillfälligt. Så inAtt skall jag ligga och tro på att det var något tillfälligt och försöka sova.
-
Overnout. Mami
Martin gjorde samma sak när han var liten. Man håller ju på att skita ner sig. Men det var bara en gång och allt blev ju bra.
