Då var vi där igen.
Jag blir så frustrerad när jag läser om att "Ligger det verkligen bara i att vi måste tillbaka till jobbet eller handlar det om att vi inte kan hantera och tillfredställa alla våra barn behov när de kommer över första året?". JAG är mamma till mina barn. Det är JAG som valt att skapa, och sätta mina barn till världen. JAG älskar att umgås med mina barn dygnet runt om det skall vara så. Men JAG måste få vara JAG. och inte bara Mamma. När jag går till arbetet eller skolan så är det för att få in pengar eller för att få utbildning, och för att JAG skall få träffa andra människor, för att JAG skall få komma ut ur hemmet. Bara för att jag valde att skaffa barn så binder jag inte upp mig på att sitta och vara hemmafru i 20 år. Nej, finns möjligheten att sätta dem på förskolan för att jag som mamma skall får vara bara SANNA någon gång så självklart sätter jag dom där. Jag erkänner att imorgon är jag ledig från skolan och går med barnen till förskolan mellan 09-15 för att JAG skall hinna städa ordentligt här hemma, få ordning på tvätten som är tvättad, tvätta igen och för att få hemmet att se ut som ett hem efter en helg. Det går inte att tvätta med två barn när man bor på tredje våningen utan hiss. Man måste acceptera att varje mamma är en individ. Alla individer känner olika. Alla har olika sorters driv. Om jag sätter mitt barn på förskolan när hon är 1 eller 5 år, det spelar ingen roll. Jag är ingen supermorsa och det erkänner jag. Istället för att gå runt och vara så himla duktig hela tiden. Jag tror att de kommer tillbaka som en käftsmäll förr eller senare. Det finns något som heter duktighetssyndromet. Många kvinnor som blir utbrända på grund av det. Jag skulle aldrig vilja vara hemmafru med mina barn tills dom är tio. Jag är en social människa som behöver mycket folk runt omkring mig som inte bara pratar barn. Sen erkänner jag att jag inte har råd att gå hemma i all evighet för jag har "ingen guldsked i arslet" - som en vän sa. Jag ser verkligheten som den är. Och jag trivs med det. Man kan alltid ta upp diskussionen men aldrig klampa in på en annan mammas revir. Alla har olika driv och brinner för olika saker. En sak som är simpel för mig är en omöjlighet för en annan.
Sen vet jag att mina barn trivs otroligt bra på förskolan. Olivia talar mycket bättre än en annan 1½ åring. Vet inte om det beror på att hon var på förskolan efter sin ettårsdag eller för att det bara är sån hon är. Men dom utvecklas och vet hur man umgås i grupp, vet hur man löser konflikter. Jag är stolt över att mina barn lär sig sådant som är svårt att lära ut hemma. Jag är en mamma som är stolt över att ha satt mina barn på förskolan för jag vet att dem vill vara där och behöver det.
Sen vet jag att mina barn trivs otroligt bra på förskolan. Olivia talar mycket bättre än en annan 1½ åring. Vet inte om det beror på att hon var på förskolan efter sin ettårsdag eller för att det bara är sån hon är. Men dom utvecklas och vet hur man umgås i grupp, vet hur man löser konflikter. Jag är stolt över att mina barn lär sig sådant som är svårt att lära ut hemma. Jag är en mamma som är stolt över att ha satt mina barn på förskolan för jag vet att dem vill vara där och behöver det.
Jag lever för mina barn men jag kommer aldrig att glömma bort mig själv och mina egna behov.
Jag är ingen supermorsa och jag har accepterat det. MEN mina barn är lyckliga så länge jag är lycklig och mår bra. Glada mammor glada barn.
Kommentarer
Postat av: Amanda- mamma till harry
Instämmer helt och hållet! Så himla bra skriver!! :)
Kunde inte sagt det bättre själv
Postat av: Katinka, mamma till Elias och Nora
kunde inte sagt det bättree själv ;)
Postat av: SANDRA ACKEFJORD
Riktigt bra skrivet! Är så fel att tänka så. Det finns oändliga undersökningar att barn mår bra av att träffa andra och utvecklas.. :)
Trackback
