mpbliv

Treårstrotsen alltså. Jag bryter ihop. Jag orkar inte mä den. De känns hemskt å säga att min goa lilla unge är ett monster när andra inte ser. För när andra ser är hon ju så go å söt. Mm visst, skenet bedrar. Vi är större delen på dygnet faktiskt ovänner jag och Nea. Ikväll påtalade hon för mig att jag måste börja lyssna på henne när det är det jag säger varje dag till henne. Hon tar så mycket energi från både mig och sig själv. Men det går över, men hur läge ska de hålla på? Jaja nog om de. Nu ska vi sova, jag och monstret.

Overnout. Mami