Mitt allt.
När man är gravid med sitt första barn så förstår man ingenting. Man köper allt och boar hela hemmet för att det skall vara perfekt när denna perfekta lilla varelse kommer hem. Men man vet absolut ingenting av vadf som väntar en. Hur känns det att bli mamma? Klarar jag av rollen? Kommer jag känna mig som en mamma direkt eller kommer jag växa in i rollen? När bebisen väl kommit efter en lång/kort/jobbig/lätt förlossning så är det en total lycka. Hur kan man bara på någon hundradel känna sån storm av lycka för att sedan titta på sitt lilla mirakel och känner sån stor kärlek.
Linnéa är mitt allt. I några veckor till... Sen har vi två stycken som är mitt allt. Då blir det dubbel kärlek. Jag längtar så enormt. Sen vill jag bara påpeka att alla tyvärr inte känner så här när bebisen kommit. Men jag gör det. Men jag tog inte till mig Linnéa, alltså att hon var MIN förstod jag inte förrän fyra dagar efteråt. Det var då amningen kom igång. Jag älskade henne över allt annat men fattade inte riktigt att hon var min. Men hon är mitt allt. Älskar henne över allt annat idag. Man kan inte förstå kärleken till ett barn om man inte fått egna barn. Punkt slut.
Sedan är jag fruktansvärt glad över att få dela mitt liv med Erik också. Att vi snart har två barn ihop är också en total lycka.
Jag är glad idag. Det är kallt men solen skiner, Linnéa var glad i morse. Ingra tårar på dagis. Hon sa att hon och Liiiina skulle dansa. Hon vaktar sin Liiina ska ni veta. Pauliina hade haft en leksak på dagis igår som hon lämnade ifrån sig när hon gick hem och en annan tjej tog hand om leksaken. Då gick Linnéa fram till denna tjejen och ryckte leksaken ifrån handen på henne, blängde på henne och skrek Liiiiiiiinaaaas!!!!
Älskar Dig Erik
Älskar Dig Linnéa
Over n out. Mami
Kommentarer
Trackback
