mpbliv

Lämnade Neapea på dagis i morse. De stod så mycket barn i hallen att hon vände på klacken och sprang ut i svalen igen. Men fick ju tvinga in henne där och ta av henne kläderna. Sedan klämde hon sig fast runt min hals som en blodigel. Och så blev hon självklart jätteledsen när jag lämnade henne. För några veckor sedan när jag lämnade henne och hon storbölade kände jag mig så taskig, nästan så att jag hade gråten i halsen när jag gick där ifrån. Måste vart i någon hormonkänslig period då. Nu går jag därifrån och tänker "Hem o soooooova, sköntskönt skönt!!!" Det är inte det att jag tycker eller känner att jag inte orkar ha henne hemma. Men hon orkar inte vara hemma hela tiden.

Förstår faktiskt inte de föräldrar som låter sina barn gå hemma, av anledning "Jag älskar mitt barn över allt annat, jag orkar ge han/hon den stimulans det behöver" Det är inte det att jag inte orkar det. Jag tycker det är viktigt att barn går på dagis och får lära sig hur man beter sig i en grupp, lära sig vad som är rätt och fel i grupp samt att få det sociala umgänget med individer i deras egna ålder. Därför tycker jag att ALLA barn i alla fall borde gå 15 h på dagis. För folk har frågat mig varför jag har henne på dagis när jag ändå är hemma hela dagarna, dels för att jag är sjukskriven och SKALL vila enligt läkarintyget. Men mycket för att Nea ska få träffa sina kompisar. Nu fick jag sagt det också.

Snart kommer min älskling hem och det blir pizza idag.

Over n out. Mami