Nu ska vi se om jag får ihop det...
en förlossningsberättelse alltså...Det är inte lätt nu när man har två UNDERBARA Prinsessor att se till. Att få tiden att räcka till till mina behov. Men vi löser det. Erik & Linnéa är o Handlar och ja än så länge är Olivia nöjd med att ligga i babysittern och glo på mig så vi kör på...
Alltså. Värkarna började i måndags runt 6 på morgonen. Linnéa vaknade vid kvart i sex så gick in och lade mig i hennes rum och känner att jag har en del sammandragningar. Lite täta och lite mer onda. Så när hon däckat så går jag in i min och Eriks säng o lägger mig. Klockan sammandragningarna. Först var det 9 min mellan sedan 6. Sedan somnade jag så SÅ ont hade jag nog inte. Klockan ringer tio i åtta. Det är dags att gå till dagis. Förstår inte riktigt hur jag ska lösa att få med Linnéa till dagis. Men på något vänster gick det. OCH att min underbara mamma följde med som stöd ifall jag skulle få jättejobbiga värkar. Efter vi lämnat Neapea så går vi hem till min mor och käkar frukost. Jag lägger mig i deras säng med brosans laptop och glor paradise. Det blir bara ett avsnitt sedan börjar det blir lite kraftigare. Jag går och lägger mig i ett bad. Dock ett väldigt kort bad blir så snurrig i huvudet när jag badar med värkar. Så jag går upp och gör i ordning mig. Ringer Erik o ber han dra sig hemmåt utifall att.
När Erik kommer hem så är klockan runt 11:30 tror jag...Då har värkarna avtagit litegranna så vi lägger oss och sover några timmar. Sedan går jag hem och Erik hämtar Neapea. Jag lägger mig i sängen och laddar som bara den. Äter lite makaroner. Köttbullarna var inte inbjudande i det läget. Ringer förlossningen och säger att jag haft värkar sedan 06:00 på morgonen och de hälsar mig hjärtligt välkommen när jag känner att jag inte klarar att vara hemma längre...Så jag ringer min syster och ber henne komma och hämta Linnéa för att jag visste att vi någon gång under kvällen skulle åka in... Så jag packar leksaker och allt Linnéa skall ha med sig mitt i värkarbetet och gör inte en min när Linnéa klänger på mig...Sedan kommer hon och blir hämtad. Jag vilar en stund och packar de sista sakerna till förlossningen. Allt gick väldigt smidigt må jag säga.
Vi kommer in och de sätter CTG mojängen på mig. Jag har regelbundna värkar. Det blir undersökning: öppen 4 cm! WOW! Great. Det här klarar vi. Jag går omkring i två timmar. Vandrar som en varg. Öppnar mig 1 cm. Inte lika WOW och peppande. Jag blev fruktansvärt deppig. Det gjorde ont och jag ville ju vara öppen mera. Jag hade ju promenerat så bra ju ! Så barnmorskan bestämmer sig för att göra hål på hinnorna. Och jag bestämmer mig för att bli hög. Jag andas lustgas. Tycker inte att den tar. Jo just det. Olivia hade bajsat i vattnet så en elektrod på hennes huvud sattes. Men tillbaka till lustgasen. De får höja den. Sedan kommer nattbarnmorskan in. En underbar kvinna som sedan förlöste mig. De sätter in dropp, värkstimulerande. Jag blir vansinnig över att inte lustgasen fungerar pga att jag hade så oregelbundna värkar så visste jag aldrig när jag skulle börja andas in lustgas. Därför ber jag om epidural. Depserat var jag då. SKäller lite på barnmorskan och ber henne stänga av apparaten som skjuter in medel som gör ont i min kropp. De sätter Epiduralen. Allt är frid och fröjd eller? Näe...Jag är totalt förlamad. Kan inte röra mina fötter. Jag säger till mina fötter, vicka på dom satans tårna. Det händer ingenting. Från övre delen av magen till tårna var jag totalt förlamad. Instängd i min egna kropp.
Jag kände ingen smärta ingenting. De börjar krypa i mina fingrar nu också. Vad händer? Jag försöker svälja, kan inte. Barnmorskan ringer in narkosläkaren igen. En skitbra kille för övrigt. Jag får panik över att jag inte kan svälja. Och de är rädda för att lungorna ska bli förlamade också. Efter ett tag börjar jag kunna dricka igen. Vilken lättnad. Verkligen. Ja nu var de dags och krysta talar barnmorskan om för mig. Jaha hur gör jag då? Jag känner ju ingenting. Så hon fick säga till när jag hade en värk och sedan hur jag skulle krysta. 02:12 kom lilla Olivia ut. Vägde 4755 och var 54 lång. En big bebi! Fick sy 4 stygn tror jag. Inte mycket det med en sån bebi!
vi fick våran silverbricka och allt var frid och fröjd. Kateter hade jag fått också, eftersom jag var förlamad...Klockan 04:00 blir Erik hemskickad. HElt sjukt, Men så är det. Jag kom till BB. Där jag träffade den mest otrevliga människan på länge. En människa som absolut inte skall jobba med människor. Hon var så otrevlig att jag ville spy på henne. Hon talade om för mig att byter blöja gör du där. Frukost serveras i matsalen då och då. MAN ÄTER I MATSALEN! Sedan frågade hon om jag hade kissat. Då sa jag näe jag har kateter. Jaha man brukar ju inte ha kateter när man kommer hit.Nähe? MEN JAG KAN INTE GÅ. JAG ÄR FÖRLAMAD! Jo men ändå. Svara hon. Tiden mellan 6-7 gick så otroligt långsamt för att jag längtade till att dagpersonalen kom. Grannen som sov i sängen bredvid snarkade. Allt var ju great. Not. Vi kom hem på onsdagen. Ville hem på tisdagen men då hade jag ju denna kisspåsen.
Ja det var väl allt...Finns massa detaljer men då får ni fråga....
Over n out. En lycklig 2-barnsmamma :)
Låter som en ganska bra förlossning, super söt e hon! Jag fick aldrig någon silver bricka :( höll i min prins ca 5 min sen skulle jag ju iväg på operation för livmoden satt kvar eftersom barnmorskan hade dragit i navelsträngen o så lossna den från livmoden....Så förlora mycket blod så fort! Sen efter de fick man ju ligga på uppvakningen i 2 timmar och de ända man tjöta om var att komma o se sin prins. Hoppas allt är bra med er och lycka till, tänker på er!
Kramar Louise och Alexander
Stort grattis! och tack för att du delar med dig av historien. är intressant att läsa :)