Beundran.
Jag beundrar verkligen ensamstående föräldrar. De får barnliv, jobb och hemmet att smälta samman i ett utan ett kaos. Kanske inte för att de alla gånger orkar och vill, utan för att de måste. Jag har varit ensamstående på låtsas i en vecka när Erik jobbat på Gothia. Och ska jag vara ärlig? Har jag haft panik och blivit galen flera gånger. Idag är sista dagen på Gothia för Erik för imorgon åker vi till Riga och skall bara mysa...Fast vi är inte i Riga förrän på lördag.
Vi pratade ju förstoppning häromdagen. Flera dagar i rad har det känts som att tarmarna vänder sig ut och in, ni vet, som innan man håller på å bli sjuk. Men händer det något? Nepp, korken är kvar. Taaaacka Gud för att det är 10 veckor kvar. Inte för att jag tror på honom heller. Tror bara de som verkligen är gravida och haft denna förstoppningen kan förstå hur jobbigt det är. Lite panikkänslor över det hela ibland :) Så nu fick ni dagens bajsinfo också. Gott.
Måste snart väcka Linnéa för att gå ner till tvättstugan. Om hon inte vaknar av sig själv. Ikväll nanar vi hos mormor och morfar så Neapea slipper gå upp klockan sju för att gå till dom. Kan hon få sova ut i lugn och ro.
Over n out. Mami
